Flygklubbens historia

1940-talet

Klubbens historia började i Vimmerby. Några entusiaster byggde och provflög glidflygplan som släpades för hand. Aktiviteterna ägde rum mellan nuvarande Astrid Lindgrens Värld och Stångån. Två öppna glidflygplan av typen SG-38 användes.
Hultsfreds flygfält byggdes 1943 och Vimmerby Flygklubb bildades samma år. Segelflyget var en rekryteringsväg till Flygvapnet och uppmuntrades. Flygklubben fick först hålla till nordost om fältet. Bil och vinsch användes för att bogsera upp segel- (Graunau Baby, täckt men ingen huv) och glidflygplan (SG-38, helt öppet). Före flygning måste man allt som oftast fösa undan de privatägda får som gick och betade på flygfältets gräsyta. Under senare delen av 1940-talet användes en Lill-Cub (SE-AUT som togs in i Sverige av den legendariske Ahrenberg) som klubbens enda motorflygplan (kunde ej bogsera).
På 1940-talet var flygning något mycket speciellt och årsmötena i klubben tog c:a 10 minuter varefter en stor fest startade på Stadshotellet i Vimmerby.

1950-talet

1951 byggdes bansystemet om och flygfältet blev hemligförklarat. Tidigare hade flygfältet varit ett runt gräsfält med 1200 m diameter. Det hade varit runt för att man alltid skulle kunna starta och landa rakt mot vinden med bl a de sidvindskänsliga Tiger Moth (dubbeldäckare). Flygklubben fick flytta ut sina plan till Kloster gård öster om Hultsfred. Lill-Cub:en ställdes in i ett skjul vid sjön Hulingen och såldes strax därefter till Linköpings Flygklubb. 1957 etablerade Linjeflyg trafik på Hultsfreds flygfältet och Vimmerby Flygklubb vädrade morgonluft.
1958 bildades så Nordöstra Smålands Flygklubb (NSFK) och fick återigen tillgång till fältet. Detta första år 1958 var den enda klubbaktiviteten en flygdag som arrangerades tillsammans med Linjeflyg och Hultsfreds kommun. På våren 1959 startade flygverksamheten i klubben med ett motorflygplan (Tiger Moth, SE-CHH) och två segelflygplan (Slingsby T12B från Nyköping och Baby Falke tillverkad på Kockums i Malmö). Tiger Moth:en användes som bogserflygplan.
Basen i verksamheten var segelflyget och de första tre segelflygeleverna var Bertil Gerhardt, Bengt Nilsson och Rolf Persson. Lärare var Kurt Eklund (ingenjör på Boliden Batteri AB i Hultsfred). Segelflygplanen måste förvaras isärtagna under en presenning öster om nuvarande klubbstuga. Detta var arbetsamt och besvärligt.

1960-talet

Vintern 1959-60 byggde flygklubben en hangar (nordost om dagens klubbstuga). Takstolarna kom från Pauliström. Segelflygplanet SE-TAB köptes i april 1960 och segelplanet Slingsby T12B såldes till England. En styck Graunau Baby köptes. En Lill-Cub (SE-CBR) köptes från Linköping och ytterligare en Lill-Cub köptes i början av 1960-talet. Graunau Baby och Baby Falke blev utdömda och fick skrotas p g a att limfogarna inte längre ansågs tillräckligt säkra. Vintern 1965-66 lånades en PA-28 från Nyge Aero.
Vintern 1966 rasade klubbens hangar ihop p g a stor snötyngd i kombination med storm (>20 m/s). Taket vek sig och den lånade PA-28:an fick en takstol rakt över ryggen och flygkroppen förstördes. Lill-Cub:en blev helt nedtryckt och mosad. Tiger Moth:en (SE-CHH) klarade sig relativt bra (fenan skadad och litet skador på duken) och kunde repareras.
Tiger Moth:en såldes därefter av försäkringsbolaget vidare till Ålleberg och blev reservdelar. Tiger Mothen:s kropp åkte däremot till Västerås och lär nu snart vara på väg upp i luften igen. Bergfalken (SE-TAB) klarade sig helt oskadd. Försäkringsbolaget ville till en början inte ge ersättning för hangaren eftersom man menade att det enbart var snömassorna som orsakat förstörelsen. Detta ordnade dock senare upp sig.
1966 inköptes ett nytt bogserflygplan från Jönköping. Det var en Auster (SE-CGL). En Beechcraft Musketeer (SE-EKH) köptes in från Norrköping. 1967 var Austern utflugen och såldes till en vägbyggare i Norrland. Tyvärr havererade Austern samma år och tre personer omkom. En ny Auster (SE-ARG) hade köpts till klubben och även en Piper PA-22 Carribian (SE-CSX) köptes in. I slutet av 1960-talet hade klubben två segelflygplan av typen Bergfalke. Klubben hade även köpt ett Spatz-segelflygplan. Den nuvarande klubbhangaren byggdes 1966-67. Ett par år senare färdigställdes dagens klubbstuga.

1970-talet

På motorflygsidan hade klubben nu Austern (SE-ARG), Piper PA-22 Carribian och Beechcraft Musketeer (SE-EKH). John-Olof Holmström bedrev skolflygning på fältet med en Piper PA-22 Colt. PA-22:an Carribian byttes in till Swedair vid nyinköp av en Beagle Pup (SE-FOE). Beagle:n användes för bogsering av segelflygplan och avancerad flygning i första hand. En allvarlig händelse inträffade med Beechcraften när den, efter en demonstration av stall (låg fart i kombination med så stor anfallsvinkel att lyftkraften försvinner), hamnade i okontrollerbar spinn. Spinnen kunde dock hävas strax ovanför marken. Föraren går därefter under smeknamnet ”Spinn”. Som reservbogserplan användes Austern (SE-ARG). 1973 arrangerade klubben DM i segelflyg. Våren 1975 blev klubben av med Beechcraft Musketeer (SE-EKH) som skadats i samband med en landning (750302) på den isbelagda sjön Östra Lägern. Flygplanet rullade över en lätt tillfrusen råk varvid isen brast och flygplanet delvis hamnade i vattnet. Trots måttliga skador ansåg försäkringsbolaget det inte som lönande att reparera planet varför det löstes in och återsåldes till klubben varefter det demonterades, såldes till Finland och där senare reparerades.
I mitten av 1970-talet tog flygklubben över skolflygverksamheten från John-Olof Holmström. En Piper PA-28-140 Cherokee (SE-FYL) inköptes 1975 från Umeå via Nyge Aero i Nyköping (hade då flugit c:a 2000 h). Ytterligare en Piper PA-28-140 Cherokee (SE-FFV) inköptes 1977, men byttes 1979 in mot en Piper PA-28-151 Warrior (SE-GNS) från Umeå via Nyge Aero. Detta för att få ett bättre reseflygplan. SE-GNS hade då flugit c:a 2000 h. 1976 såldes segelflygplanet Spatz till Norrland.

1980-talet

Detta var ett mörkt årtionde i klubbens historia.
1980-02-04 började det med ett starthaveri med PA-28 Warrior (SE-GNS) på Ekshärads flygfält. Kort startbana i kombination med helt infälld klaff och kanske viss brist på rutin gjorde att planet rullade av banan och fick stå oanvändbart p g a reparation i nära två månader.
1981-05-07 inträffade en mycket tragisk olycka. Beagle:n (SE-FOE) totalhavererade nära tröskeln på Hultsfreds bana 30 efter en segelflygbogsering. Föraren omkom omedelbart och planet blev totalförstört i en alltför hård sättning efter ett brant landningsvarv.
Bogserkrok monterades på SE-FYL när Beagle:n inte längre fanns kvar som bogserflygplan. 1983 och 1988 organiserade klubben större flygdagar på fältet.
1985 nödlandade en klubbmedlem med SE-FYL på ett fält vid Vena 10 km nordost om Hultsfred. Det hela slutade bra förutom att noshjulet slogs sönder och att det blev ett stort hål i vänster vinge. Detta gick dock att reparera. Orsaken till nödlandningen var att motorn stannat p g a bränslebrist i den använda vingtanken. Dock visade det sig att den andra vingtanken var i det närmaste fylld med bränsle…

1990-talet

1991 inköptes SE-KOA, en PA-28-181 Archer II. Klubben har varit mycket aktiv när det gäller brandflyg. Klubben har nu c:a 100 medlemmar. Ett problem är dock det minskade flygtidsuttaget. 1994 var det 1080 h, 1995 800 h och 1996 734 h. Det vore också önskvärt med en segelflyglärare för att trygga återväxten i klubben.

2000-talet

2006 utökades klubbens segeflygflotta med en ASK-21 (SE-UER). Det blev ett trevligt och välbehövligt tillskott i flygklubbens hangar.

2008 började NSFK tillsammans med flygplatsbolaget med flera arrangera flygdagar, som blev mer eller mindre en succé varje gång.

2010-talet

Vintern 2009/2010 havererade havererade SE-KOA in i en snövall nära banan och fick lyckligtvis bara materiella skador. Flygplanet ersattes i maj 2010 av D-EHAL, en PA28RT Arrow IV årsmodell 1981, köpt från Tyskland. Flygplanet svenskregistrerades kort efteråt och fick registreringen SE-MDP.

Den 21 augusti 2010 omkom flygklubbens ordförande och kassör Bertil Gerhardt i en flygolycka med en Spitfire i samband med landning på Tynset, Norge. Det var en stor förlust för klubben, Bertils familj och för hela flygsverige.

Flygklubben beslutade att införskaffa ytterligare ett modernare segelflygplan – en LS7 – till flottan. Klubbens Bergfalke SE-TAB fick  materiella skador vid landning så att en reparation inte lönade sig. Flygplanet skänktes sedan till Segelflygets Veteranflygsällskap som museiföremål.

2014 togs det historiska beslutet att byta namn på flygklubben från Nordöstra Smålands flygklubb till Hultsfreds flygklubb.

Sommaren 2014 såldes SE-MDP tillbaka till Tyskland på grund av otillräckligt flygtidsuttag.

2015 var ännu en historisk milstolpe när klubben beslutade att dela på sin motor- och segelflygverksamhet. Segelflygverksamheten bildar en ny klubb och fortsätter verksamheten som Hultsfreds segelflygklubb. Både motor- och segelflygklubbarna delar fortsättningsvis på lokaler och hangarer.

2016-2017 började klubben att se över flygplansflottan och började utreda att eventuellt skaffa en ny flygmaskin. Beslut togs att sälja både SE-FYL och SE-GNS och att istället hitta något modernare. I början av 2017 såldes SE-FYL och strax därefter, i maj 2017, såldes även SE-GNS. Båda maskinerna såldes till Storbritannien. Samtidigt, under försäljningsprocessen, letade klubben efter en flygmaskin som motsvarade medlemmarnas önskemål och i maj 2017 köptes till slut en Diamond Star DA40-180 (OY-EVM) från Danmark. Medlemmarna ”skolades” gemensamt in med hjälp av lärare från Kalmar flygklubb.

Sommaren 2018 var varm och brandfaran i skog och mark extrem. Många piloter och spanare i klubben fick slita hårt för brandflyget inom FFK – totalt i länet flögs nästan 800 timmar brandflyg, varav från Hultsfred nästan 200 timmar.